dogrescue.blogg.se

När jag och min familj var och kollade på våran ena hund Charlie träffade vi även 7 åriga Sara. Sara är en blandras, shi tzu  och ihasa apso. Personalen tyckte inte att Sara var en bra hund för våran familj pga hur osäker hon var. Hon passade inte in i våran familj där det fanns småbarn. Hon hade även haft livmoders inflammation vilket kunde komma tillbaka.   Både mamma och tjejen som jobbade där tyckte inte att det var värt pengarna att operera, speciellt  inte på en så gammal hund. Sara omplacerades pga sin ägare som misshandlade henne. När polisen av någon anledning kom hem till Saras ägare såg polisen Sara. Hon var full av tovor över hela kroppen. Polisen tog med Sara till ett hundcenter där hon bodde tillsammans med olika hundar bl.a. Charlie. I över tre månader bodde hon på hundcentret. Hon sov inte i en egen hund gård utan hon fick följa med en av personalen hem på kvällarna. 

 

Några veckor efter att Charlie hade flyttat in i våran familj ringde de från hundcentret, hon i telefonen frågade om vi ville ha Sara. Denna gången var det chefen som ringde.

Man märkte att hon ville bli av med hunden. Hon sa att dom kunde betala halva veterinär kostnaden (för att operera bort livmodern), att Sara skulle trivas hemma hos oss.  Den andra tjejen hade ju sagt att Sara inte var bra för våran familj. Mamma blev misstänksam men vi åkte ändå och kollade på henne.  Hon var något av det sötaste jag någonsin sett! Hon var liten och hade stora runda ögon. Hon var jätte snäll och lugn och hon funkade så bra med Charlie!  Men vi kunde tyvärr inte ta emot henne. Sen åkte vi hem och då tog det slut liksom. Dom hörde inte av sig från hundcentret och jag har ingen som helst  aning om hur det gick för Sara.  

 

Man måste tänka på hundens bästa. Hur mkt man än älskar en hund måste man ändå tänka på hundens bästa. Måste är ett måste.  Hur svårt det än är.